Herman, the lastbil

Föra veckan, hujja. Kallt som in i helskotta och lastbilskörande som aldrig förr. Vår motorutbildning började och aa. Jag och Böhm delar en lastbil från 1994, 9m lång och 3.25m hög och vi har döpt denne till Herman. Den enda lastbilen i täten utan rumpvärmare. SCORE. Ska även tillägga att det e skitsvårt att skrapa rutorna..vi slår lixom i huvudet i dörrhandtaget..




Första eftermiddagen fick vi tuta och köra. Asså, helt otroligt. Jag och Böhm, ensamna i en gigantisk sak på jag vet itne huuur många hjul..däck ! Men det gick väl bra, eller aa, det beror på vad man jämför med. Herman har 8 växlar, och dessa växlar e ibland superduper svåra att hitta..man ska starta och rullaiväg på 2an..bara ha kopplingen i om man ska växla eller stanna, ALDRIG annars. Har aldrig startat utan att lixom hitta dragläget, men det gick som på räls.
Kan ju inte säga att vi var naturbegåvningar från start, men det blev bättre och bättre..kom upp i hela 50km/h på en grusväg som vi körde runt runt på. fan va snabbt det gick.

Första snön kom också. Vi satt huttrandes utanför tvättbytet typ 6.45..tittar upp mot en gatulykta och vad ser man itne där, jo..lite snö. Ååå vad mysigt kanske ni tänker, men icke..det påminner oss soldater att det kommer bli kallare och kallare..och vi har redan på oss långkallsipper och värmetröjjor, vad ska vi ta på oss när graderna sjunker ner till knäna?

Sen har vi också haft massa mer grejjer med el lastbilo. Lärt oss backa i serpentin, köra fram i serpentin (runt koner) köra imellan koner, backa lite mer :) najs !
Trackback

sara åkerblom

~ det är otroligt vad man inte kan när man verkligen inte försöker ~

RSS 2.0