en helt nästan vanlig måndag..

EEEY..idag sprang vi milen..1 mil. Första gången i mitt långa långa liv. Det va lixom ingen speciell känsla när fänriken sa att vi skulle springa milen ist för att spela snörugby eller ngn fånig volleyboll som vi tidigare gjort. Trodde jag skulle tappa andan eller nåot. mend et känns som jag va redo för detta. jag tyckte det kändes asbra också när jag sprang, inga problem faktist..förutom när jag sprang fel och poff var ensam på spåret. vart fan tog alla vägen? Jag hade missat en sväng till höger in bland några hus..jag sprang rakt fram och följde vägen. Som tur var så hade vi åkte där några ggr med lastbilen och man kom fram på samma väg som om man skulle springa den rätta vägen. jag blev omsprungen där i slutet av slingan..tjoff sa de å så hade Ahlgren och Folke löpt förbi..jag kom in på 44min, men jag har ingen aning om hur långt jag sprang..Folke gissade på ca 7 km..så de e la inte helt fel. Men dom jag sprang mellan kom in på 1h 3 min och 1h 6 min...så jag borde vara imellan för de va ett ganska stort mellanrum mellan alla oss..

Sen åkte jag o Böhm in till uppsala för att äta kiiinamaaaat...som att det itne finns i Enköping, JO..men vi ville lixom ha uppsalamaten. Shoppade lite också..jävlar va med rea, det gillar vi !

Imorgon får vi arbeta med tält..vilket vi inte gjorde idag, så det blir dubbelt så mkt tält kan jag tänka mej..det gillar vi inte.

jag drömde en mardröm om tält här om dan, det var itne OK, verkligen INTE OK !
Trackback

sara åkerblom

~ det är otroligt vad man inte kan när man verkligen inte försöker ~

RSS 2.0