det va en gång..

..en soldat åkerblom som va förbannat glad att skjutningen idag gick bra...

Vi hade sista strid-skjutningen ever? en skarp skjutning, så allt kändes mkt mkt jobbigt. Iaf för min del som inte har varit med på ngn skarpskjutning när man har folk springandes överallt. Det var jobbigt, men det gick bralev  .
Vi fick åka ifrån campet till något sjutfält där vi blev indelade i olika grupper. Min grupp va dom som fick springa mest. Gå ner till ngn by, rädda 2 gisslan, skjuta på fiender och sen springa tillbaka till ´lägret´på tid. Grymt jobbigt och ansträngande. Att springa med all utrustning för första gången i svagt lutande uppförsbacke och i skogen emd massa mossa och grenar som låg överallt, så gjorde vi ett förbaskat bra jobb!!
Klarade båda gångerna under tidskravet :) så de va ju bra ! Jag klarade mej precis som restena v gruppen. Jag trodde itne ett dugg på mej själv, men det gjorde Kapten, och det fick ju en att kanske kämpa ett gram hårdare. Men nu sitter jag här med vrickad fot och sträckt skinka, men its all good !

Nej, men nu ska jag gå post, ljuvliga post, ut i dimman med mej och vakta grymma grejjer...hm
Trackback

sara åkerblom

~ det är otroligt vad man inte kan när man verkligen inte försöker ~

RSS 2.0