Vår egna lilla Finnkamp

Ingen sovmorgon idag inte, klockan ringde vid 8 och jag packade snabbt ihop sakerna och åkte vidare till mamma o pappa som av någon anledning bjöd på frukost. Sen åkte jag direkt till Märsta och Midgårdsvallen.
Väl där så va jag den första bilen, vilket aldrig brukar vara fallet, jag brukar vara en av de sista som kommer. Men idag var jag näst först. Tommy satt i kansliet och väntade.
 
Pinky hade mött upp Finnarna i stocckholm då dom kom med båten imorse. När de väl anlänt till planen så bytte vi om å körde uppvärmning. Sen hade vi gemensam uppvärmning för o-line och RB osv. Han som hade träningen för o-linarna kunde ingen svenska och pratade den sämsta engelskan EVER. Han var även ryss och hade en samemössa på sig, charmigt.
 
Detta va en träningsmatch mellan oss och dem. Scrimmage kallas det. Man startar från en och samma linje för varje offence. Så det spelar ingen roll om man lyckas ta sig föbi alla och göra en TD, man startar nästa spel från samma linje som förut. Så man kan träna och snacka igenom vad som ska förbättras eller vad som var bra. Så vi körde 15 defensspel x2 och 15 offencespel x2. Sen åt vi mat som Pinkys föräldrar fixat. Grymt gott. Finnarna var väldigt trevliga också, det är ju alltid trevligt :)
 
Känner redan blåmärkena titta fram, det hör till men det är lite irriterande. Skönt att det börjar bli kallare så det inte är jobbigt att ha långärmat på jobbet..
 
Finnarna hade med sig allt viktigt :)
 
 
Fin dubbelregnbåge på vägen hem !


Kommentarer
Johan

Låter som en givande dag. Trist med blåmärkena, men de kommer ju med sporten, så att säga.
Fina bilder.

Svar: Ja, som bara den..blåisarna försvinner ju med tiden, så e e ju bra :)taaack :D
Sara

2012-10-13 @ 17:30:16
Johan

Bollen Wilson i deras bag, måste vara släkt med handbollen Wilson i filmen "Cast Away" med Tom Hanks. Han som är på en öde ö och enda kompis är en handboll.

Svar: haha, ja långågna släktingar :) Wilson på ön var däremot en volleyboll..:)
Sara

2012-10-13 @ 17:39:22


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

sara åkerblom

~ det är otroligt vad man inte kan när man verkligen inte försöker ~

RSS 2.0