Igår hände en grej jag aldrig hade tänkt skulle/kunde hända. Jag sprang en mil. Ända gången det hänt förut var på midnattsloppet och i lumpen, då jag iofs inte sprang hela då jag kom vilse hehe. Jag planerade att springa 5km för att se gur det kändes. Det kändes bra, så jag fortsatte. Tur och glad som få för att jag fick den där pulsklockan i julklapp, tack vare den såg jag ju hela tiden hur långt jag hade sprungit. Toppen.

Så idag så hade jag rätt ont i vader och ben. Så värt. Nu vet jag att jag klarar det. Ingen grym tid kanske men vafan, andra springturen utomhus i år ska inte vara bra!! Överträffade mig själv iaf och jag är grymt stolt lver vad jag gjorde. Jag vann lver hjärnspökena som finns där uppe och busar ibland!!