skåene

Övningen vi hade i Strängnäs va chill. Grupperade inomhus. Så vi sov i tält utan värmare vilket var förbannat kallt första natten. Men gudomligt nice att gruppera utan snöyra och skit runt om. Det kändes som man va i en liten by, asbra ju. Vi hade jobb mellan 10-18 jour 18-02 och sova 02-10, de va chill. typ inget att göra på dagarna + att de va sol ganska ofta + att vi kunda sova ca 16h/dag (inte mej emot)

jag har för första gången i mitt liv varit i skåne. en fördjäävla lång lastbilsresa i en fördjävligt gamal lastbil ner. Hade en medpassagerare av modell skåne, så hon kände sij gladare å gladare ju närmare slutdestinationen vi kom. Vi mellanlandade i Linköping där vi sov för första gången på 2 veckor i en säng..det va nice. Sen fortsatte den långa resan ner till Revinge.
Vår maxhastighet var 80km/h, min lastbils maxhastighet var typ 80 med plattan i mattan. Så jag fick verkligen kämpa att hålla den nere hela tiden, och jag kan säga att jag fick typ inge blod i underdelen av foten pga av det :P haha
Skåne e fint, väldigt fint. Mysigt och de e så annorlunda än vad det ser ut 'här uppe'. Husen e helt otroligt coola och aa, vet inte hur ja ska förklara :P Men vi kom fram iaf där den stora slutövningen ska vara. Vi fick sova i ett metaltält eller någe sådant, hela rasbo kompani sov där. ASKALLT. Men överlevde gjorde vi och 09.00 dagen efter slutade vi. Försvarsmakten hade glömt att det va 1maj å grejjer så de va fullt på tåg, så dom fixade ett Herkulesplan som skulle flyga oss hem. WOHOO. Det gick ett plan 10.30 och ett 14.30..alla stockholmsbor + jag fick den sena flighten och alla andra + uppsalaborna fick den tidiga. Lite smått irriterande att uppsalaborna som bor 10 min från mej fick den tidiga och jag den sena..meeen jag kom hem iaf, kunde duscha i lugnan ro på regementet.

Herkules va ett stort plan. Man satt lixom på nät eller va man ska säga, vet itne ritkigt :P svårt att beskriva :p Men vi fick öronproppar och en liten lunchpåse :) fanns absolut inga fönster ut som va större än en tallrik och bekvämligheten var väl kanske en 3 av 10..servicen va 0 av 10 och den sociala biten på resan var väl runt 2 av 10 då man inte hörde ett ord vad ngn annan sa.

Sen gick jag direkt upp till mamma på Arlanda Sky Clinique(stavning) dit pappa också kom. Han hade vinkat till mej när Herkulesen taxade förbi hans lilla krypin :D


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

sara åkerblom

~ det är otroligt vad man inte kan när man verkligen inte försöker ~

RSS 2.0